miʹstel (tyska Mistel bildat till ett germanskt ord för ’gödsel’),Viʹscum aʹlbum, art i familjen sandelträdsväxter.Mistel lever som halvparasit på främst lind och apel. Den har smala, gröngula, motsatta blad. Arten blir 20–80 cm hög och kan nå en diameter av en meter. Äldre exemplar är klotformiga och mycket täta. Mistel är vintergrön.
Blommorna är små, gulgröna och något äppeldoftande. Arten är tvåbyggare, det vill säga honblommor och hanblommor sitter på skilda individer. Frukten är ett vitt bär. De klibbiga fröna sprids med fåglar, som gärna äter frukterna.
Mistel är Sveriges enda vedartade parasit. Arten är sällsynt och fridlyst i Sverige. Den förekommer huvudsakligen i Mälardalen och i östra Småland. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.
mistel som växer som halvparasit på en hagtorn i botaniska trädgården i Cambridge, Storbritannien. Seden att man vid jul får kyssa den som står under en upphängd mistel är känd sedan 1700-talet.
Förr hade misteln en viktig roll inom magin; den ansågs skänka liv och fertilitet, skydda mot gifter och verka sexuellt upphetsande. I den nordiska gudasagan är misteln känd som råmaterial till den pil som Loke lurade den blinde Höder att döda sin broder Balder med.
Att misteln är grön året om fick de forntida keltiska ”prästerna” att tillskriva den övernaturliga egenskaper och den betraktades som helig, särskilt om den växte på ekar. Misteln skördades sedan på ett speciellt sätt för att inte förlora sin magiska kraft.
Misteln sägs sedan gammalt ge lycka och välsignelse om man hänger upp den i taket eller ovanför en dörr i juletid. Att kyssas under en mistel vid juletid var en gång i tiden ett sätt för kvinnan att skydda sig mot att leva ett helt liv som ogift. Den man som kysst en kvinna under en mistel ska plocka ett bär ur den; när det sista bäret är plockat är mistelns magi försvunnen. Att mistlar ofta hängts upp i dörrar, framför allt vid jul, kan vara ett minne av att de under medeltiden ansågs hålla häxor och spöken borta.
